Hölick, världens ände
Så igår var jag och jobbade på Hölick. En klasskompis som jobbar där ringde mig för de behövde hjälp vid en middag. Självklart tackade jag ja!! Mera jobb säger jag inte nej till! =)
Jag skulle börja klockan fem så jag satte mig i bilen tio i fyra, de tog ganska precis en timme att åka dit. Men jisses vad segt de var, kändes verkligen som det låg vid världens ände, Väg, väg, bara mera väg. Och skog. Tur iaf att jag hade fixat två nya skivor till bilen som jag kunde poppa! För när jag skulle åka hem sådär vid halv tolvsnåret när de är så mörkt som de blir nuförtiden typ, vred jag upp volymen och sjöng med för full hals. Vad skulle jag annars göra för att hålla mig vaken efter den aslånga vägen full av älgar som lurade bredvid i skogen. Hem kom jag iaf säkert, en hare såg jag iofs, men de har blivit en vana nu, de måste vara hare-år!
På själva middagen var de livat värre. 58 personer som åt, sjöng och söp! Herregud. Jag tänkte att det är ju vardag imorgon så de tar de nog lite lugnt med alkoholen. Oj så fel jag hade, vinflaskorna tömdes medan glasen fylldes om, om och om igen. Men alla hade det jättetrevligt så vad gör väl de om de blev på pickalurven. Och vi fick ju sälja bra =).
En något pinsammare konversation uppkom dock mellan mig och en utav gästerna. Den löd ungefär såhär.
Han - Hej, två öl tack.
Jag - Varsågod, hundra kronor då.
Han - Du ser rätt ung ut, är du 18,19?
Jag - 20.
Han - Bor du i Hudiksvall?
Jag - Ja. (palla förklara var jag eg bor plus att jag ogärna svara helt ärligt på denna fråga till vissa)
Han - Är du singel?
Jag - Ja.
Han - Nä! är det sant?! Vill du ha en ny kille?!
Jag - Nej de är bra att vara singel. ( eg tänkte jag ju JA, men inte du ditt pucko!)
Han - Jaha...men..är det säkert?
Jag - mm. (kan han gå i år?!)
Han - okej..hehe. (så gick han)
JISSES (läs det med ett enormt himlande ögon.)
Senare på kvällen kom han igen.
Han - Två öl och ditt telefonnummer.
Jag - Öl kan du få men mitt nummer är inte till salu..
Han - eeh, nähä.
Jag - hundra kronor.
Så betala han och gick.
Även att han körde samma frågor(plus bad om ett kort!!) med en utav de andra tjejerna som jobbade. De bör ju tilläggas att han var 33 år oxå.
Jag undrar varför liksom? hur desperat får man bli...
Jag skulle börja klockan fem så jag satte mig i bilen tio i fyra, de tog ganska precis en timme att åka dit. Men jisses vad segt de var, kändes verkligen som det låg vid världens ände, Väg, väg, bara mera väg. Och skog. Tur iaf att jag hade fixat två nya skivor till bilen som jag kunde poppa! För när jag skulle åka hem sådär vid halv tolvsnåret när de är så mörkt som de blir nuförtiden typ, vred jag upp volymen och sjöng med för full hals. Vad skulle jag annars göra för att hålla mig vaken efter den aslånga vägen full av älgar som lurade bredvid i skogen. Hem kom jag iaf säkert, en hare såg jag iofs, men de har blivit en vana nu, de måste vara hare-år!
På själva middagen var de livat värre. 58 personer som åt, sjöng och söp! Herregud. Jag tänkte att det är ju vardag imorgon så de tar de nog lite lugnt med alkoholen. Oj så fel jag hade, vinflaskorna tömdes medan glasen fylldes om, om och om igen. Men alla hade det jättetrevligt så vad gör väl de om de blev på pickalurven. Och vi fick ju sälja bra =).
En något pinsammare konversation uppkom dock mellan mig och en utav gästerna. Den löd ungefär såhär.
Han - Hej, två öl tack.
Jag - Varsågod, hundra kronor då.
Han - Du ser rätt ung ut, är du 18,19?
Jag - 20.
Han - Bor du i Hudiksvall?
Jag - Ja. (palla förklara var jag eg bor plus att jag ogärna svara helt ärligt på denna fråga till vissa)
Han - Är du singel?
Jag - Ja.
Han - Nä! är det sant?! Vill du ha en ny kille?!
Jag - Nej de är bra att vara singel. ( eg tänkte jag ju JA, men inte du ditt pucko!)
Han - Jaha...men..är det säkert?
Jag - mm. (kan han gå i år?!)
Han - okej..hehe. (så gick han)
JISSES (läs det med ett enormt himlande ögon.)
Senare på kvällen kom han igen.
Han - Två öl och ditt telefonnummer.
Jag - Öl kan du få men mitt nummer är inte till salu..
Han - eeh, nähä.
Jag - hundra kronor.
Så betala han och gick.
Även att han körde samma frågor(plus bad om ett kort!!) med en utav de andra tjejerna som jobbade. De bör ju tilläggas att han var 33 år oxå.
Jag undrar varför liksom? hur desperat får man bli...
Kommentarer
Postat av: K
eh... du kan man få nummret??? !!! ;-)
Postat av: jennifer
ha ha!
Trackback
