Tänkaren

Den första som sa att jag var en tänkare var min svenskalärare i sjunde klass. Han sa, Du är en tänkare Jennifer, men man ska inte tänka o grubbla så mycket. Slappa av lite mer. Och han är inte den enda som sagt detta. Men varför egentligen? Varför ska jag inte tänka så mycket? Jag kommer alltid göra det, det är jag. I min hjärna snurrar det oftast många saker samtidigt. Och jag tänker oftast innan jag ska göra något. Men ibland tänker jag inte alls utan bara gör! och det är också jag.
Det är inte alltid roligt att tänka så mycket, för många av mina tankar handlar om framtiden. Hur den kommer att se ut för mig, människor i min närhet och sist men absolut inte minst hur framtiden ser ut för vår värld, planeten jorden och livet. Vissa tankar vill man genast dra ur skallen och slänga långt långt ner i soptunnan för att aldrig tänkas igen och därför aldrig ske. Men hur gärna man än vill så kan man väl inte hindra vad som ska ske, eller?? Är något förutbestämt eller handlar allt bara om val? Kommer jag ens kunna hitta svaret på det? Jag får väl helt enkelt tänka på det....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0